Voici mi

Vilken härlig slappardag jag har haft idag alltså. Har nästan lite dåligt samvete. I morse var jag iväg en sväng för att gå på en casting, mestadels för att få träffa de andra modellerna och så. Jag hade såå ont i huvudet hela morgonen så jag var tvungen att gå därifrån tidigare. Kände mig inte som världens trevligaste männsika precis men jag orkade verkligen inte vara social. Så idag har jag bara legat på soffan i min sköna mjukisdress och stoppat i mig en och en annan ipren, tittat på tv och ätit massor av godis. Haft lite hemmaspa också, lagt ansiktsmask och manikyrat min kropp från topp till tå. Nu har jag tänt lite ljus och ska dricka lite te för min hals som börjar bli hes samt smaka på Jonas cocos-kaka som han har bakat. Var längesen jag tog hand om mig själv, så denna dag förtjänade jag.
I lördags var jag hemma med familjen, vi hade playstation kväll med olika fightingspel och mina brorsor hade himla kul åt mig när jag åkte på däng varje gång vi spelade, jag var kanske inte superbra men jag ägde dom däremot på Singstar. En skön kontrast till fredagen som var en vild och härlig utekväll med tjejerna. ♥

Jag och Luna ligger fortfarande kvar i sängen, fy skamm. Luna planerar nog att sova ett tag till iallafall eftersom hon harlt sig vaken hela natten och roat sig åt att riva mig på benen. Jag i min tur blev klarvaken varje gång hon utstötte en ny attack och har mestadels av natten försöt att beskydda mina stackars ben genom att täppa igen varje tänkbar genväg.
Jag kom till Uppsala igår. Först träffade jag Papayan som råkat göra illa sig lite och därför är hemma som sjukskriven. Vi planerade lite ytligt om vår Australien tripp som vi vill göra i början på nästa år och för att få ihop till alla mina utomlandsdrömmar borde jag verkligen ta mig i kra gen och börja spara. Jag har också insett att jag varken har tid eller råd med att följa med killarna på turnee även fast det är det jag vill allra mest. Förstår inte hur jag kommer att klara av att vara utan Olof i en månad. Nu har vi liksom inte varit med varandra på två dar och jag har redan abstinens. Jag planerar i allafall i smyg att följa med när de spelar i Tokyo i början av näsa år. Det kan ju bli nästan ika bra. På tal om Tokyo... så saknar jag Josefine varje dag. Det känns som att vi inte har pratats vid på en evighet och det är inte klanderfritt någonstans. Men det har väl alltid varit så med oss två? Så upptagna i vårat eget men så säkra på vart vi har vår vänskap. Jag bär ockå alltid med mig vetskapen om att Josefine klarar sig på egen hand. Alltid.
Nu blev det tt sådär långt inlägg som jag redan under min korta bloggtid fått kritik för "För mycket text och för lite bilder". Varför ska jag lägga upp massa bilder? Då hade jag väl startat något trams som bilddagboken eller nått. Nej här bloggas det bara för min egen skull och dumt vore väl annat? Jag förstår inte hur jag skulle hitta motivation i skrivande om jag hela tiden var tvungen att anpassa mig efter vad andra tyckte. Det har jag aldrig brytt mig om. Däremot är det ju bara kul om någon finner intresse i det jag skriver.

Om det blir lika tråkigt väder idag som igår så tänker jag hålla mig inomhus hela dagen i protest, antingen spela tv-spel med killarna eller se ågon bra biofilm.

/Anna