Sweet home
Hääärligt att komma hem på dagarna, ta en varm lång dusch och lyssna på musik. Känna sig halvt död halvt vid medvetande. Samtidigt som man gör någon nytta om dagarna. Börjar äntligen komma in i någon slags rutin med att gå upp varje morgon kl sex. Det kunde jag aldrig tro.
Idag är jag så jävla stolt över mig själv. Jag fick psykbryt när jag kom hem och drog ut alla kläder jag har framför mig och gjorde en rejäl rensning. Kastade tre kassar! Det kändes bättre efteråt. Nu har jag precis lagat lite middag för första gången på väldigt länge men jag kände inte att min ekonomi räcker till fler restaurangbesök denna vecka. Det gick åt helvete det där med matlagning! Önskar att min köksmästare var hemma och lagade mat åt mig :( På söndag kommer han hem!! Äntligen. Jag har saknat honom såå himla mycket. Visserligen har det varit en del positivt med att han åkt bort också. I vanligt fall så går det ju inte att sära på oss. Jag minns i början av vårat förhållande när kompisar och familj alltid klagade på att vi alltid var tillsammans, men de tänkte väl " Dom är nykära, det går väl över". Det gjorde det inte. Det blev bara värre. Jag är så kär... Men i och med turnén har vi faktiskt tvingats sära på oss och jag har hunnit haft mycket tid med tjejerna. Festat, men framförallt plåtat.
Plåtningen i söndags gick bättre än vad jag trodde, den gick väldigt bra faktiskt. Jag hade inte riktigt koll på vem det var jag skulle fota med när jag åkte dit. Riktigt dåligt av mig att inte kolla upp allt sånt innan. Jag hade inte hunnit kolla in hans bilder eller knappt adressen dit. Så utan förväntningar åkte jag och Denise- min favoritsmink tjej till studion mot Bålsta. Väl på plats var vi båda trötta och flamsade en hel del men sminket blev bra ändå. Bilderna blev också tipptopp och fotografen var så duktig på ljus och bra musiksmak hade han också. Med honom blir det fler shoots i framtiden.
När jag tittade i min almanacka idag upptäckte jag att mitt liv är uppbokat nästan varje dag fram tills i februari. AAAAH! Hur lyckas man med det? Jag insåg då att jag inte tänkt efter. Utan bara sagt "Jaaaa, vad kul, det bokar vi in".... Hur ska jag orka? Jag måste medge att jag är rädd för att min energi inte kommer att räcka till. I måndags var jag så utmattad på jobbet, jag har aldrig känt mig så klen förut. Jag ville bara sätta mig ner och gråta. Som det är nu så jobbar jag konstant. 24/7. Och så kommer det förbli antar jag eftersom jag vill hinna med allt i livet. Vill inte säga nej. Jag kan inte heller prioritera någonting annorlunda utan vill hela tiden boka in mig på nya saker. Vi får se hur det går med allt. Anna klarar allt.
